Manuset växer fram

Det tog ganska exakt två år att skriva min första roman ”Jag såg dig inte komma” från de första trevande orden till att jag hade releaseparty på min födelsedag 25 november 2016. Så här gick till:

November 2014

Efter att ha gått två terminer på Skrivarakademin med ett helt annat manus behövde jag skriva av mig, hitta min ton, min stil. Jag började skriva på en novell om en man som blev besatt av en kvinna han sett på tunnelbanan. Jag ville att han skulle vara en människa som kunde vara vem som helst, en människa om man kunde möta på tåget utan att ha en aning om vad han tänkte på – han skulle vara en avskyvärd människa. Den mannen växte fram och blev så småningom Jonas, som jag tyckte mer och mer om. Jag kunde inte längre göra honom så mörk som jag hade tänkt mig. Han blev istället en ganska vilsen person som ville gott men inte alltid visste hur han skulle bete sig. Jag valde också att skriva i jag-perspektiv för att komma närmare karaktärens kärna.

December 2014 – Januari 2015

När jag började skriva för ett par år sedan bestämde jag mig för att inte läsa annan litteratur under perioden jag skrev. En ganska märklig idé eftersom jag älskar att läsa och det var också därför jag började skriva. Så jag övergav den tanken ganska snart. Under julledigheten 2014-15 läste jag bland annat Gone Girl av Gillian Flynn. Den inspirerade mig att fortsätta skriva på novellen och lägga till Jonas systers, Lisas, perspektiv. Novellidén blev nu en romanidé. Min sambo, Barbro, tyckte dock att jag borde skriva klart mitt första manus istället, den jag hade bearbetat på Författarskolan, som gick under arbetsnamnet Det finns inget bättre. Men nu var jag fast vid det nya manuset. Jag skrev och jag skrev…

Januari – Juni 2015

…och jag skrev. Disciplinerat. Ofta. Kanske inte varje dag, men ofta. På olika ställen: mest på Lidingö, men också på Vätö, en gång när jag var med min dotter i London, till och med på min ingifta mosters begravning i Finland. Ofta skrev jag på kvällen i min iPad, eller i min iMac, och redigerade vad jag skrivit i min iPhone på tåget till mitt jobb på Campus Konradsberg. Det var en bra rytm, ett bra momentum som gjorde att jag under våren skrev cirka 60-65 000 ord och fick ihop en spännande berättelse. Tyckte jag då.

Under våren hade jag också ett par testläsare, jobbarkompisarna Birgitta, Senu och Biggan och kompisen och vännen Anna, som gav mig inspirerande återkoppling och uppmuntrade mig att skriva vidare genom nästan dagliga: ”när får vi mer?” Min gamla kollega från Ericsson och numera författare Jakob Sverker har också varit en stor inspirationskälla. Jag har läst hans manus och han har läst mina. Vi har suttit på pubar och diskuterat litteratur och bokutgivning. Barbro gav viktig och kärleksfull inspiration, både i det hon berättade för mig om hemtjänsten, men också som testläsare.

Juni 2015

Upprymd av att ha lyckats få ihop ett romanmanus gjorde jag slutredigering i juni och skickade manuset till Erik Grundström som var min lärare andra terminen på Författarskolan. Under tiden han läste manuset började jag skriva på en fortsättning. Den kom liksom av bara farten. Så här i efterhand var det nog ett tecken på att berättelsen inte var riktigt klar.

Augusti 2015

Erik gav mig konstruktiv feedback och jag ägnade augusti åt att redigera och göra klart manuset för att kunna skickas till några utvalda förlag. Jag fortsatte även att skriva på uppföljaren även om den mesta energin gick till redigering.

September 2015

Manuset skickades till 11 förlag. All energi kunde nu läggas på att skriva på uppföljaren som gick under arbetsnamnet Kom tillbaka!

November 2015

När det första refuseringarna ramlade in bestämde jag mig omgående för att skriva om berättelsen. Jag rensade bort cirka 20 000 ord och lade till det nya manuset, det som var tänkt som uppföljare. Sen var det bara att börja redigera igen.

Februari 2016

Jag hittade Sara Olsson, Manushjälpen, genom att söka på nätet. Hon var villig att läsa mitt manus och hjälpa mig med bearbetningen. Men slutet var inte klart ännu! Sara tyckte ändå det var värt att läsa manuset för att se om det var värt att gå vidare. Snart fick jag hennes återkoppling och jag ändrade ganska mycket efter hennes instruktioner. En sak ändrade jag dock inte: Jonas fick vara kvar i jag-perspektiv trots att Sara ville att det skulle vara berättarperspektiv.

Maj 2016

Sara läser hela manuset igen, denna gång även med ett slut. Hon tyckte om det hon läst och redigeringen var inte alls lika omfattande som vid första genomläsningen.

Juni 2016

Samma förlag som fick erbjudande om att ge ut det första halvfärdiga utkastet fick nu ett nytt erbjudande med ett betydligt bättre och mer genomarbetat manus. Får jag en refusering även denna gång tänker jag ge ut boken själv tillsammans med en samarbetspartner. Under tiden jag väntar på svar från förlagen skriver jag om mitt allra första manus Det finns inget bättre än en gång. Denna gång i jag-perspektiv.

Juli 2016

Efter att ha skrivet över 20 000 ord, eller över 50 manussidor om man så vill, på romanen Det blir alltid bättre under min tre första semesterveckor, vaknade plötsligt lusten att skriva på Jag såg dig inte komma igen. I manuset som jag skickade till förlagen tog jag bort prologen som var mer en antydan till thriller men lade inte till någon ny istället. När jag onsdagen den 20 juli var i Norrtälje badhus kom jag på hur jag skulle skriva en ny prolog. Sagt och gjort, resten av dagen ägnades åt att skriva en ny prolog. Sen återstår att se om den kommer med i den publicerade boken.

Augusti 2016

Semestern slut efter ha skrivit 35 000 ord och 115 manussidor på Det blir alltid bättre (som numera heter något annat men det tar vi någon annan gång). Dags att börja jobba på Hällsboskolan SPSM igen. Först förberedande av de första studiedagarna när alla lärarna kom tillbaka och sen elevernas start en vecka senare. En allt mer hektisk augusti och september gör att jag inte skriver något alls i stort sett, endast episodnovellen som jag publicerar på den här webbplatsen.

September 2016

Jag skriver avtal med Sara Olsson och SOL Förlag om att ge ut min debut Jag såg dig inte komma. När jag publicerade nyheten på min privata Facebook-sida fick jag närmare 200 likes och närmare hundra kommentarer och gratulationer! Hoppas alla köper en bok. Boken planeras att ges ut den 25 november, min födelsedag. Och jag tänkte kombinera min födelsedagsfest med en stor härlig releasefest.

Oktober 2016

Den 27 oktober skickade Sara iväg den färdiga inlagan och omslaget till tryckeriet för provtryckning. Om en vecka får jag äntligen hålla min första bok i handen. Många säger att det är en överväldigande känsla. Jag räknar med att det är så även för mig. Några av provtrycken ska jag överlämna till några lämpliga återförsäljare.

Annonser